I min värld så har jag lärt mig genom åren att ärlighet mot sina vänner varar längst. Även om det innebär att välja sida och få göra saker som man vet hjälper den ena men stjälper den andra. Detta har jag fått erfara nu återigen. Jag har tagit beslut som vart jättesvåra men som ändå har känts rätt, trots att det har komplicerat en del. Det viktiga för mig är att jag kan stå för min åsikt och även ärligt kunna tala om den! Vänner som jag haft länge värdesätter jag och visst stöter man på svårigheter men är de inte värt att ta sig igenom dom för vänskapensskull?!
Jag vill inte ha folk runt mig som inte är ärliga mot mig, och frågar jag dom så vill ja alltid ha svar! Oavsett vad ont dom gör!
Inser nu att alla resonerar inte som jag utan väljer istället att låtsas som man inte finns helt plötsligt efter flera års nära vänskap... Synd men när jag gjort vad jag kan så kan jag inte göra mer. Med åren så får man sålla bort folk ur ens liv och återigen har jag hamnat där jag tvingas att göra det. Synd bara att vänskapen inte värdesätts mer kan jag tycka...
Jag vill iaf göra rätt för mig om jag får möjligheten men tyvärr så ges den inte alltid, trots att jag försökt!
Är så himla glad att det finns folk i min närhet som resonerar som jag och som värdesätter vår relation! Trots att det ibland gör ont eller blir missförstånd.

Några kloka ord som jag hoppas når ut till andra!