Idag har jag och mina barn tagit sovmorgon :) Riktigt skönt var det! Sen var jag tvungen att gå upp då min lilla kille började bli hungrig och min lilla flicka gallskrek efter mat :)

Sitter här efter att jag lagt Kevin och läst en saga för han. Daniel är iväg till stan en sväng och Freja har följt med pappa :) Känns skönt att få en liten paus och vara helt för sig själv en stund.

Måste först berätta att BVC gick bra i måndags. Freja växer så det knakar! 5175g och 56.5 cm lång redan... En stor tjej för att vara tre veckor.

Dagen idag har varit lugn. Vi har bara vart hemma och hos min mamma på mat och fika.

Familjen består av:

Måste bara slänga in att vi så smått har börjat planera Frejas kommande dop :)

Freja är nu alltså 2 veckor och 3 dagar gammal :)

Tänkte jag skulle försöka återberätta min förlossning när Freja föddes... Minnet sviker lite men jag ska göra så gott jag kan...

Från början då...
Inlagd på KGA BB fredagen den 19e augusti pga havandeskapsförgiftning. De gav mig BT-sänkande och tog en massa prover. Fick åka hem igen lördag morgon... Söndag blev jag sämre så jag fick åka in igen och de beslutade sig för att lägga in mig. Mer prover och BT-sänkande.
Vi pratade om att skynda på förlossningen genom igångsättning och planerna blev att måndagen den 22a skulle jag sättas igång.
Jag och Daniel fick ligga kvar på BB över natten och kl åtta på måndagmorgon var det dags.
De kopplade CTG och jaf fick lämna urinprov och kolla blodtryck igen... Kändes så skönt att det äntligen skulle få ett slut! Trodde jag iaf...
Urinprovet visade på ökad protein... In kom läkaren och barnmorskan och talade om hur läget var och att när man har 2 eller mer på skalan över protein får man inte föda i Karlskoga... Utan vi var tvungna att åka in till USÖ och läggas in där. Tanken var att sätta igång mig där inne om det fanns plats på förlossningen.
Det var bara att packa ihop alla grejer, göra sig klar och åka vidare in till USÖ...

Väl framme där fick jag göra en gynundersökning som visade att jag var öppen ca 2 ½ cm. De gjorde även ett ultraljud för att kolla hur bebis låg och mådde. Vikten på bebis uppskattade de till ca 4 kg.
Jag blev lovad igångsättning vid lunch bara det var lugnt på förlossningen.
Vi fick ett rum uppe på BB sålänge och det var en evighets väntan!
De kom in och kollade BT och så fick jag lite mat...
Sen kom beskedet att det var fullt på förlossningen så någon igångsättning kunde det inte bli den här dagen... FAN!
De ökade på min BT-sänkande medicin och sen fick jag bara ligga i sängen och vila... De kom in nångång och kollade BT och kopplade CTG för att se så bebis mådde bra fortfarande.
Daniel fick inte stanna kvar över natten utan var tvungen att åka hem... Kändes riktigt jobbigt att behöva ligga själv där. Grät en del den dagen och mådde superdåligt! Det kändes som allt bara gick emot oss hela tiden!
Sov väldigt dåligt den natten...
På morgonen vid åtta kom Daniel tillbaka och vi åt lite frukost och vilade lite tillsammans.
De kom och kollade BT igen och gav mig mer medicin... 
Sen kom äntligen sköterskan och talade om att vi skulle packa ihop allt för de väntade på oss nere på förlossningen! Åh så underbart det kändes! Äntligen!

Vi blev eskorterade ner till förlossningen och fick ett rum.
En barnmorska kom in och vi pratade massor, hon gjorde en gynundersökning och kopplade CTG.
Kl. 09,10 stack hon hål på hinnorna så vattnet gick. Nu hoppades vi på att detta skulle räcka för att få igång värkarna. Jag gick runt i rummet med ganska klena värkar. De ökade lite men inte tillräckligt tyvärr. 
Sköterskan satte värkstimulerande dropp för att skynda på förloppet lite. 
Och värkarna ökade lite till... men fortfarande för dåligt... Efter några timmar kollade hon vad som hänt och jag hade då öppnat mig nån cm till... Hon ökade droppet ännu mer och då började det kännas!
Klarade mig bra utan smärtlindring upp till sju cm, sen small det bara till!
Jag började få så ont så jag knappt kan minnas något av det. Fick börja andas lustgas och de kom och satte EDA på mig. Det var en lättnad! Jag kunde klara av att andas igenom värkarna igen iaf.
Men strax efter kände jag hur det började trycka på ordentligt! Jag låg i sängen och stönade och barnmorskan kom och frågade om det tryckte på redan? Hon insåg att det helt plötsligt började gå undan så hon kollade och jag hade då öppnat mig och förlossningen var nära.
Hon stressade runt och plockade fram alla saker hon behövde, la ut underlägg i sängen, tog fram benstöd och satte sig tillrätta vid min fotände...

Dags att börja krysta! Och det var hemskt! Då jag lider av panikkänslor inför förlossning efter min första så kände jag att jag var påväg mot något jag inte kunde hantera... Hade det inte vart för denna underbara och duktiga barnmorska hade jag aldrig klarat av det! Hon pratade med mig hela tiden, gav stöd och råd och hjälpte mig på alla sätt!
Jag tog i allt vad jag kunde men det hände typ ingenting! Paniken kom krypandes och jag insåg att jag kan inte få ut detta barn! Jag klarade det inte hur mycket jag än tog i...
Tillslut sa barnmorskan att hon skulle klippa mig. Tack och lov tänkte jag mellan krystningarna. Hon ringde på en till BM som kom och samtidigt som jag krystade, klippte hon och den andra hängde sig på magen för att hjälpa bebis ut.
Kl. 17,53 föddes tillslut vår älskade dotter!
Hennes hjärtljud hade gått ner så såfort hon var ute klippte de navelsträngen fort och sprang sedan ut med henne. De ropade på Daniel som fick följa med ut till läkarna.
Jag blev själv med barnmorskan, utan man eller dotter. Det var hemskt! Frågade om det var något farligt men hon sa att hon inte andades så de var tvungna att fixa hjälp.
Efter någon minut kom en sköterska in och sa att hon skriker så fint nu. Vilken lättnad!
Strax efter kom Daniel, en sköterska och vår dotter in till mig igen.
Jag fick äntligen mitt barn på mitt bröst och det var naturligtvis det vackraste jag sett!
BM tog hand om moderkakan, och sedan fick hon sätta sig och sy ihop mig igen. AJ!
Hon konstaterade att jag hade sådana svårigheter att få ut henne pga att jag är för trång och att det efter förra förlossningen har bildats en tjock kant pga stygn som var ivägen för bebisens huvud. Antagligen den som var anledningen till att det gjorde så fruktansvärt ont att få ut henne. 
Ska jag ha fler barn får jag räkna med samma problem igen då mitt underliv är "förstört" pga alla stygn och ärrbildningar.

När hon äntligen var klar hade tappat mig på urin fick jag och Daniel vara ensamma med vår lilla dotter.
Vi bara satt med henne i famnen och tittade och tårarna rann. Hon var så vacker! Och lik pappa :)
Det var vår lilla Freja Linnéa Cecilia :)

Efter en stund kom de in med fika till oss och sedan var det dags att väga och mäta Freja.
Hon var en stor tjej!
4465 g och 54 cm lång! 37 cm i huvudmått.
En riktigt stor bebis sa barnmorskan.

Vi pratade igenom förlossningen och hon berättade vad som hänt och att jag gjorde allt jag kunde och hade inte kunnat göra mer än jag gjorde. Skulle jag få några funderingar eller känna mig ledsen över förlossningen så skulle jag höra av mig direkt så vi kunde gå igenom allt igen. Hon var så underbar denna Barnmorska! Har inte kunnat få en bättre!

En hemskt jobbig förlossning var det men ut kom en helt underbar och älskad dotter! 

Freja Hultman, 2011-08-23 kl. 17,53.

Ska i korthet berätta om hela graviditeten med Freja.

Nu när mitt liv har fått en ny uppgift, nämligen att vara mammaledig igen så tänkte jag att jag skulle ta upp bloggandet igen.